Vi reder ut de mest vanlig termerna inom ljusteknik.
Ljustekniken beskrivs med hjälp av ett antal gemensamma, vedertagna begrepp. På samma sätt uttrycks ljuskällors och armaturers egenskaper med fastlagda storheter och enheter.
Låt oss få ge dig en snabb guide kring våra viktigaste ljustekniska grundbegrepp.
Belysningsstyrkan anger hur mycket ljus som faller in på en belyst yta.
Belysningsstyrkan 1 lux uppstår när ett ljusflöde på 1 lumen fördelas jämnt över en yta på 1 m.
Färgtemperaturen hos ljuset från en ljuskälla definieras efter jämförelse med ”en svartstrålare” och redovisas i ett färgkoordinatsystem enligt Planks temperaturkurva. En glödlampa med varmtonat ljus har t.ex. en färgtemperatur på 2.700 K. En dagsljusliknande ljuskälla kan ha färgtemperaturen 6.000 K.
Färgtemperatur skall alltid anges i kombination med färgåtergivning. Ljuskällor som inte alstrar ljus genom upphettning, vilket är det vanligaste nu för tiden, använder begreppet korrelerad färgtemperatur (CCT) där man grafiskt beräknar kelvinvärdet för att få en uppfattning hur ljuset uppfattas. Det gäller för tex LED, lysrör, metallhalogen- samt högtrycksnatriumljuskällor.
Begreppet Ra (Rendering average) används i Sverige medan begreppet CRI (color rendering index) används internationellt.
Beroende på användning ställs olika krav på färgåtergivningen. En naturlig färgåtergivning är alltid en fördel. En sämre färgåtergivning kan aldrig ge ett mervärde.
Måtten på färgåtergivningen är färgåtergivningsegenskaperna från ljuskällan. Det vanligaste sättet att ange detta är med färgåtergivningsindex Ra.
Färgåtergivningsindexet Ra är måttet på hur väl det jämförda ljuset överensstämmer med ett referensljus. För att kunna bestämma Ra-värdet jämförs det aktuella ljusets förmåga att återge färger med förmågan hos referensljuset. Man använder här 8 normerade färgprover. Det har också tagits fram ytterligare 6 mer fylliga normfärger för att ge ett bättre mätvärde och då kallas det Ra14. Ju mindre färgavvikelser som uppstår, desto högre Ra-tal får ljuset. En ljuskälla med Ra = 100 återger färgerna optimalt jämfört med referensljuset. Ju lägre tal, desto sämre återges färgerna.
Färgåtergivningen Ra ska alltid anges tillsammans med färgtemperaturen Tf.
Några exempel på Ra index:
Som ljusflöde betecknar man den totala strålning, inom det synliga området, som utgår från en ljuskälla. Ljusflödet är en ljuseffekt och kan i vissa specialfall även betecknas med begreppet watt (W).
Den upplevda ljusfärgen kan beskrivas relativt bra med färgtemperaturen. Färggrupperna kan delas upp i tre huvudgrupper:
Trots samma ljusfärg kan ljuskällor ha olika färgåtergivningsegenskaper på grund av olika spektral sammansättning.
Ljusutbytet anger hur mycket ljus i lumen som alstras per förbrukad watt. Detta blir samtidigt ett mått på en ljuskällas ekonomi.
Med ljus menar vi elektromagnetisk strålning som uppfattas av ögat. Ögat får en ljushetsupplevelse av denna strålning. Det handlar här om en strålning inom våglängdsområdet 380-780 nanometer. Detta ljusområde utgör en mycket liten del, ett spektrum, av det område som strålningen utgör.
En ljuskälla strålar normalt ut sitt ljusflöde olika starkt och i flera riktningar. Intensiteten i en viss given riktning betecknas som ljusstyrka.
Luminansen är den för ögat upplevda ljusheten hos en yta eller hos en ljuskälla.
Flimmer kan vara synligt för ögat eller vid högre frekvens inte direkt synligt men påverka störande ändå. Flimmer är ett problem som ofta kopplat till att belysning drivs på för låg frekvens, det kan också uppstå en sk stroboskopseffekt vid maskinarbete.
Flimmer skall undvikas då det kan orsaka besvär som ögontrötthet och huvudvärk. Idag drivs den mesta belysningen av drivdon med hög frekvens sk HF-don vilket gör risken för flimmer liten. Vid dimring är risken för flimmer större.
GB
DE
FR